Igår kollade jag och maken in den nya serien Anger Management. Det är som bekant Charlie Sheens återkomst till TVn efter att han blev utkastad från Two And A Halv Men. Jag har hållt mig borta ifrån trailers och spoilers då jag ville ha en helt ospoilrad upplevelse av Sheens comeback.

 

Det börjar självklart med en smäll mot Two And A Half Mens skapare Chuck Lorre och Charlies version av hur han tyckte hans avsked från Men var. Sedan går det över till att bli en standard sitcom serie. Det är samma humor som i Men men utan den härliga kemin med Allan. Här har han istället en bästa vän som också är hans älskare (Selma Blair). Han har sin ex-fru Jennifer (Shawnee Smith) och sin tvångstankesjuka dotter Sam (Daniela Bobadilla) och en granne som gärna stöter på hans patienter (spelad av Michael Boatman som vi känner igen från en annan Sheen serie, nämligen Spin City).

Men det är inte så roligt. Inte lika roligt som Men i alla fall. Kanske behöver serien lite mer lid att hitta sin egen rytm och takt men jag sitter hela tiden och stör mig på att Charlie Sheens alla rollfigurer heter Charlie. Man behöver inte alltid spela sig själv i en morfad version.

Selma Blair känns inte alls så bra i sin roll som Charlies älskare och dom har inte direkt någon kemi att prata om. Något som jag gillade är dock hans dotter. Charlie i alla andra serier (för det är ju inte olika rollfigurer utan samma Charlie i alla serier) har alltid haft problem med intimitet och det är roligt att se honom med ett barn som han verkligen bryr sig om, älskar och vill skydda.

 

Jag vet inte om jag kommer fortsätta kolla, kanske för att se om komiken blir bättre och kemin mellan skådisarna känns bättre. Det roligaste är helt klart Charlies patienter, för jo han spelar faktiskt en psykolog. Kanske ett avsnitt till men är det inte bättre då så får det nog vara...