Recension: Agents of S.H.I.E.L.D.

2013-10-02
När jag såg att det skulle komma en serie som tig vid där filmen Avengers slutade så blev jag överlycklig. Jag älskade verkligen den filmen (som precis alla andra?) och jag och sonen har kollat på filmen så många gånger att vi kan nästan varenda replik och scen. Jag hade höga förhoppningar över Agents of S.H.I.E.L.D. Frågan är ju om de lyckades uppfylla dem?
 
 
Kunde min förhoppningar bli uppfyllda? Nja... Det var inte det att det var dåligt, för det var det verkligen inte. Det var helt okej för att vara ett pilotavsnitt men det hade ju verkligen inte samma känsla som The Avengers. Skämten är där, actionen är där (och den är riktigt bra) och alla coola sakerna finns där men det är ändå inte riktigt samma sak.
 
Det var ju inte så att man förväntade sig att Iron Man och Thor skulle dyka upp (kul dock att Cobie Smulders dök upp!) men jag hade förväntat mig något mer. Problemet är att jag inte riktigt vet vad det är jag förväntat mig. Jag hade velat ha lite snyggare killar, Avengers har ju verkligen fått jackpot medans det här är två goofy looking guys som jag inte förstår mig på. Jag hade velat ha en mer lackad yta helt enkelt.
 
Vi får väl se om jag tycker att det blir bättre eller sämre under avsnitten som kommer. Jag är spänd på att se fortsättningen men samtidigt lite reserverad för jag trodde att detta skulle vara... mer.

Recension: Sleepy Hollow

2013-09-19
Det är inte så många nya serier denna säsongen som lockat mig faktiskt och Sleepy Hollow var faktiskt inte en av de som gjorde det. Jag tänkte inte se piloten ens en gång för det kändes verkligen inte som nåot jag ville se. Sen läste man på twitter hur galet bra pilotavsnittet varit och då var jag ju tvungen att kolla in denna nya serie.
 
 
Ichabod Crane är officer i brittiska armen och skickas till den kolonin i nordamerika för att slå ner upproret som börjat resa sig där. Istället blir han dubbelspion för General Washington och hjälper dem i deras frihetskamp. På slagfältet träffar han en man i mask som genast försöker döda honom. Han dör inte av kulorna som går in i hans kropp och mannen utan ansikte dör först när han får sitt huvud avhugget. Crane som själv blev skadad tuppar av och när han sen vaknar är det i en underjordisk grotta, begravd i lera. Problemet är bara att han vaknar upp under 2013 och mannen han slogs med på slagfältet nu terroriserar den lilla staden Sleepy Hollow som Den huvudlöse ryttaren...
 
Här tappade dom mig när jag såg trailern och jag trodde verkligen inte att detta skulle vara något för mig. Men jag kan erkänna att jag faktiskt gillade detta pilotavsnittet. Det fanns en större story bakom hela "mannen utan huvud springer runt och dödar folk". I en stad där det finns häxor (både goda och onda), odödliga präster och vita demoner som skrämmer små barn så är det märkligt att folk inte är medvetna om allt som händer i denna lilla staden. Men så är det ju alltid, myndigheterna har noll koll eller så är de så korrumperade att de inte bryr sig. 
Självklart är det löjligt men det är underhållande och det är ibland lite skrämmande. Den läskiga vita demonen var bara fjantig men man får sig några skratt när den huvudlöse ryttaren byter ut sin yxa mot gevär i multum. Skämten mellan Mills och Crane är också ganska roliga och de har en vänskaplig kemi som jag tycker om...
 
Ett väldigt bra pilotavsnitt som sagt som faktiskt förvånade mig mycket men frågan är om de kan hålla kvaliteten uppe och spänningen likaså. Jag hoppas det för även om jag inte ville se denna så kan jag erkänna att jag är väldigt glad att jag gjorde det.

Recension: The Mortal Instruments

2013-08-30
 
I tisdags gick jag och en vän iväg efter jobbet för att se The Mortal Instruments och precis när reklamen slutat och jag hörde de första tonerna i filmens intromusik så tänkte jag "hoppas nu att jag inte förväntar mig för mycket." För det gjorde jag. Trailern har gjort att filmen verkat så otroligt bra och även om den var bra så var den inte alls som jag förväntat mig. Eller jo det var den men jag hade gärna sluppit den där löjliga fjortis romantiken som bara var skrattretande. Det var alldeles för cheesy. Stunder då filmskaparna helt klart ville att man skulle blinka drömskt med ögonlocken fick mig bara att skratta.

Sen var jag lite besviken på att det var så många trådar som dom började nysta i som aldrig blev utredda. Som när bästa vännen blev biten av en vampyr... Han får bättre syn men blir aldrig en vampyr? Så det är den enda konsekvensen av att bli biten av en vampyr? Han slipper glasögon? Dp kan en vampyr få bita mig när som helst...
 
Sen är ju jag våldsamt förälskad i Jonathan Rhys Meyer så jag kunde komma på mig själv med att snarare hejja på Valentine, istället för de andra, enbart för att han är så jäkla snygg! Dock så förstår jag inte castingen där för tyvärr är han alldeles för ung för att vara pappa till henne. Men snygg är han så det är förlåtet.
Jag hade väldigt svårt för att bilda mig en relation till de andra karaktärerna, förutom Clary och Valentine då. Jag brydde mig inte om dem alls och sen är Jace inte alls en leading man så att hon skulle falla så hårt för honom är inte troligt tycker jag...
 
Trots att jag hade en del att klaga på så kan jag inte påstå att jag inte gillade filmen. Det var full fart från början till slut och scenografin var riktigt snygg. Jag är riktigt besviken på att Magnus inte var med mer för han gillade jag från första början, hade gärna sett mer utav honom. Förhoppningsvis så är han med mer i nästa film.
För även om jag och Helena skrattade gott åt filmen på vägen hem så var det något som gjorde att vi redan bokat in del 2 (som kommer nästa sommar) i kompisdejtprogrammet...

Recension: Anger Management

2012-07-01
Igår kollade jag och maken in den nya serien Anger Management. Det är som bekant Charlie Sheens återkomst till TVn efter att han blev utkastad från Two And A Halv Men. Jag har hållt mig borta ifrån trailers och spoilers då jag ville ha en helt ospoilrad upplevelse av Sheens comeback.
 
Det börjar självklart med en smäll mot Two And A Half Mens skapare Chuck Lorre och Charlies version av hur han tyckte hans avsked från Men var. Sedan går det över till att bli en standard sitcom serie. Det är samma humor som i Men men utan den härliga kemin med Allan. Här har han istället en bästa vän som också är hans älskare (Selma Blair). Han har sin ex-fru Jennifer (Shawnee Smith) och sin tvångstankesjuka dotter Sam (Daniela Bobadilla) och en granne som gärna stöter på hans patienter (spelad av Michael Boatman som vi känner igen från en annan Sheen serie, nämligen Spin City).

Men det är inte så roligt. Inte lika roligt som Men i alla fall. Kanske behöver serien lite mer lid att hitta sin egen rytm och takt men jag sitter hela tiden och stör mig på att Charlie Sheens alla rollfigurer heter Charlie. Man behöver inte alltid spela sig själv i en morfad version.
Selma Blair känns inte alls så bra i sin roll som Charlies älskare och dom har inte direkt någon kemi att prata om. Något som jag gillade är dock hans dotter. Charlie i alla andra serier (för det är ju inte olika rollfigurer utan samma Charlie i alla serier) har alltid haft problem med intimitet och det är roligt att se honom med ett barn som han verkligen bryr sig om, älskar och vill skydda.
 
Jag vet inte om jag kommer fortsätta kolla, kanske för att se om komiken blir bättre och kemin mellan skådisarna känns bättre. Det roligaste är helt klart Charlies patienter, för jo han spelar faktiskt en psykolog. Kanske ett avsnitt till men är det inte bättre då så får det nog vara...

Recension: Grimm

2011-10-30

Den andra nya "sagoserien" i höst är Grimm. Serien baseras så klart på bröderna Grimm älskade sagor. Fast detta är ju så klart inga sagor utan "the big bad wolf" finns på riktigt!
Nick (som påminner alldeles för mycket om en tråkig Brandon Roth) får veta av sin moster (eller faster, vem kan veta) att han är en Grimm. Den siste i sitt slag av en speciell sorts människa som kan upptäcka och bekämpa monster.

Serien tar sig själv på alldeles för stort allvar och det är bara en karaktär som faktiskt verkade som att man skulle kunna tycka om. Monroe (Silar Weir Mitchell) spelar någon sorts varg på en strikt regim med bland annat pilates för att inte äta upp Rödluvan (det vill säga alla tjejer i röd tröja!?). Stannar han kvar och inte bara var en guest star så skulle det kunna funka. Han var mest intressant, även om faktiskt också Kate Burton gör en bra insats.

Ska man titta på enbart pilotavsnittet så är detta en polisserie med övernaturliga kläder och jisses behöver man verkligen en polisserie till? Men det har ett bättre upplägg än "Once Upon A Time" för att kunna få många säsonger ur serien, dock så går det på helt fel dag. Dom som kollar på en serie som denna kollar redan på den, på samma dag och samma tid som "Supernatural" så har inte "Grimm" mycket till chans tror jag... 

Recension: Once Upon A Time

2011-10-24

Igår hade den nya dramaserien "Once Upon A Time" premiär och det är dom före detta Lost producenterna som har gått tillsammans ännu en gång och skapat en sagovärld. Dom säger att deras inspiration för denna serien fick dom redan under "Lost"-dagarna och om detta är en serie som får full säsong (vilket jag tror) så kan ni räkna med att få se många Lost skådisar på besök! Alan Dale är den som är först ut!

Men låt oss gå till historian som utspelas i detta första avsnitt av en förtrollad historia.
"Once Upon A Time" utnyttjar sitt pilot avsnitt för att lägga grundhistorien till hur sagofigurerna har hamnat i vår värld. Den onda drottningen utarbetar en plan för att ta bort allas lyckliga slut (och självklart hamnar dom i vår värld eftersom här är ingen lycklig...) Men innan denna förbannelse kan slå till så bygger Gepetto och Pinocchio en garderob utav ett förtrollat träd för att rädda en utav dem från förbannelsen. Den som räddas blir Snow Whites nyfödda dotter Emma, som Rumpelstiltskin förutsåg är den som en dag ska rädda dom alla.
Emma, nu 28 år gammal, lever utan en aning om att hon är dottern till två av världens mest älskade sagofigurer, tills hennes bortadopterade son, Henry, hittar henne. Självklart tror hon inte på honom när han berättar vem hon är men hon kör honom hem och verkar inte kunna komma därifrån...

Så vad kan man säga om denna nya serien? Förrutom en hel del Lost referenser så kan man undra över en del saker. Den har potential men frågan är hur den skulle kunna gå i flera säsonger? Sen är det problemet med att en del av historien är mycket mer intressant än den andra. Sagodelen av historien har man hört förr och det är mycket mer intressant att se hur sagofigurerna ter sig i vår värld istället för i disneys färgglada värld.
Men vissa fel och skavanker till trots så kan detta blir bra. Man kan ju inte döma en serie efter dess pilotavsnitt och även om detta inte var dåligt så var det tyvärr inte jättebra. Men genom att bygga upp historien mer och att få se deras historier i vår värld så kan detta kanske bli jättebra.

Robert Carlyle stjäl scenerna han är med i, vilket tyvärr bara är två. Förhoppningsvis så är han med mer i nästa avsnitt. Jennifer Morrison spelar sin karaktär Emma väl och Lana Parrilla som spelar den onda drottningen är underbart elak. En sak som är nästan roligast med seriens första avsnitt är att försöka lista ut vilken person som är vilken sagofigur. Lilla Rödluvan, de sju dvärgarna och Jiminy Cricket är några av dom man får träffa på i detta avsnittet.