God morgon! Vaknade halv sex av att sonen grät. Gick in i hans rum och snubblar över ungen för han sitter på golvet och gråter. Varför liksom? Nåja, han kom och la sig hos oss. Vi låg där en stund och sen gick jag och monstret upp. Han kollar på barnprogram och jag lyssnar på musik.

Kollade som sagt på Inglorious Basterds igår. En helt galet underbar historia om hämnd och vedergällning. En historia om Shoshanna, en judisk kvinna i det tyskockuperade Frankrike. Hennes familj mördas medans hon kommer undan. Fyra år senare lever hon under falsk namn i Paris där hon driver en filmbiograf. En tysk krigshjälte, som spelar sig själv i en ny propagandafilm, kärar ner sig i judinnan och det bestäms att filmpremiären ska hållas i hennes biograf. Alla höjdare kommer vara där och Shoshanna bestämmer sig för att bränna ner biografen med Hitler i den.
Samtidigt är de amerikanska Bastarderna i farten och dödar varenda nasist dom kommer över. Brad Pitts karaktär Aldo Raines är en yankee ut i fingerspetsarna och han blir en stor källa till skratt med Pitts medvetet överspelande, stela karaktär. Bastarderna bestämmer sig för att spränga biografen när dom får veta att alla höjdarna kommer vara där och då avsluta kriget. Med hjälpa av en tysk filmstjärna och en brittisk officer ska dom ta sig in på biografen men dom känner inte till Shoshannas planer eller att en nasistofficer är dom på spåren.

Tydligen har Tarantino fått mycket kritik för att han inte följer historian som den var. Han tar död på tyskar i filmen som antingen tog sitt eget liv i slutet av kriget eller som stod inför rätta efter kriget. Vad spelar det för roll undrar jag? Det är fiktion. Det är inte på riktigt. Man måste få ändra på historien ibland. Särskillt om man känner för att sätta 100 kulor i Hitlers ansikte, gör det verkligen något? Han har ju inte ett litet lamm precis så man kanske kan hitta på ett antal sätt själv för att ta död på honom? Vad vet jag.
Att han inte följer historian gör absolut ingenting. Det är fortfarande ett underhållande film som lämnar till eftertanke.

Jag tror faktiskt att Tarantino är snudd på geni. Det han gör är så nyskapande och intressant att se på. Inte bara för hur han får stora stjärnor som Brad Pitt att överspela och faktiskt verka gilla det. Det visuella han lämnar på bioduken eller TV-skärmen är vackert och fult på samma sätt. Musiken är spagettiwestern musik när den är som värst och jag älskar det!

Eftersom detta inlägg utvecklades till en regelrätt recension så antar jag att jag måste lämna ett betyg också.

4,5 blir betyget. Helt klart ett måste att se!