Downton Abbey #1.1

2012-01-09
Då har jag sett det första avsnittet av den brittiska serien Downton Abbey och det är ju helt enkelt underbart. Så otroligt underbart. Det känns inte som att det finns tillräckligt med superlativ för att beskriva denna serien men jag ska göra ett försök.


April 1914. Titanic har precis gjort sin första och sista resa och med på resan var Earlen av Granthams arvingar. Eftersom han endast har fått döttrar, vilka enligt lag inte kan ärva titlar, så måste hans gods ärvas utom familjen. Nu när hans kusin och kusinbarn är döda så går hans gods till en avlägsen släkting.

Det är där vi börjar, med en tågresa genom ett vackert landskap mot ett hus som ligger i bitar efter tragedin till sjös. På de övre våningarna lever Robert Crawley, earlen av Grantham, hans amerikanska fru, Cora, och deras tre döttrar Mary, Edith och Sybil. Hela familjen, med undantag av en person, ger en ganska trevlig bild av en trevlig familj där kärlek och respekt är stora ledord. Även om äktenskapet mellan Robert och Cora är ett som handlade om pengar från början så finns det nu djup kärlek där. Så djup att dom lugnt och sansat kan stå på varsin sida av arvetvisten och diskutera den. Cora vill förklarligt inte förlora sina pengar och Robert vill inte förstöra sitt arv genom att gå emot lagen och låta den äldsta dottern Mary ärva godset.

Vid första anblicken så verkar dottern Mary vara en ganska kall person som direkt frågar hur länge hon måste gå i sorg när hennes fästman, faderns kusins barn, avled vid Titanics förlisning. Tvärtom så är hon en varm, om dock reserverad, ung kvinna som tyvärr förälskat sig i fel person. En hertig, och smygbög, som bara vill ha henne för de pengar som hon skulle kunna ärva om hennes far gick emot lagen.
Istället för Mary så är det Edith som jag finner otroligt irriterande och otrevlig. Hennes skvallrande och beräknande beteende är väldigt fult och osmickrande. Den tredje systern Sybil har man inte sett så mycket av i detta avsnittet, men förhoppningsvis så får man se mer av henne i de nästkommande avsnitten.
Maggie Smith är självklart enastående som den ränkespridande änkan Violet, Roberts mamma. Hon är otrolig och ger en underbar bild av en kvinna som inte vill se sitt hem gå ifrån familjen.

En trappa längre ner får vi träffa på en brokig blandning av personer. Vissa lätta att tycka om, vissa lätta att hata. Den nya betjänten John Bates haltar och går med en käpp är tillsammans med tragedin på sjös det stora samtalsämnet. O'Brien, Coras piga, är en otroligt hemsk liten kvinna och jag har svårt att se mig få några sorts sympatikänslor gentemot den kvinnan. Vi möter också bland annat Carson, Mrs. Patmore och Thomas som alla har en otrolig förmåga för att agera med sitt ena ögonbryn.

Huset själv är en egen individ nästan. Det otroligt vackra Highclere Castle fick stå modell för Downton Abbey och det är den perfekta bakgrunden för denna gripande och intressanta historian.

Julian Fellowes, som bland annat har vunnit en Oscar för bästa manus för Gosford Park, vet verkligen hur man gör för att få tittaren att färdas till en annan tid. En tid där britterna fortfarande levde under en strikt, men väldigt elegant, social kod. Man lever sig in i denna världen väldigt lätt och visst är det en underbar värld att finnas i.

Intriger. Drama. Underbart vackra kläder. Detta är ett mästerverk och jag kan inte vänta på att få se nästa avsnitt!

0 Comments


Design by: Designbloggar



Leave a Reply



Name *
Remember me!

Email *

Website adress *

Comment

Trackback